Sundre

ORGELN I SUNDRE KYRKA GOTLAND

Pehr Zacharias Strands operaorgel, nu i Sundre kyrka på Gotland

Historik
Orgeln byggs för Kungliga Teatern, Stockholm
Den 1 Augusti 1839 lämnar orgelbyggare Pehr Zacharias Strand, Stockholm, ett förslag till orgelverk för Kungliga Teatern i Stockholm (Kungliga Teatrarnas arkiv – Till teaterdirektionen inkomna handlingar);

”Förslag till Orgelverk för Kongl. Theatern uti Stockholm.
Structuren bygges uti form af en pedistal af 2ne qvadrater i längd och en i bredd. Ytan helt enkelt ornerad, men alla fyllningar med Messingswäf, innanföre betäckt med Tyg. Klaveret lägges på lång sidan. Bälgen, lägges öfver Instrumentet. Detta orgelwerk utlägges ifrån och med Contra F. till och med f3. Heltonerna belägges med Ebenholz halftonerna med Elfenben i ram af Svart Träd. Intonation och Stämning blifver Orchester tonhöjd. Piporna så wäl af träd som Tenn och Metall fastsättes så, att ingen rubbning der å kan äga rum, wid Instrumentets flyttande, och att storleken iackttagas efter de luckor som finnes Theaterns golf. Detta werk kommer att bestå af följande Stämmor:

Rörfleut 8 fot af träd ifrån Contra F till f3.
Gamba 8 fot af Tenn ifrån ostrukna C till f3.
Oktava 4 fot de sju gröfsta tonerna af träd resten Tenn.
Fleut 4 fot dito – – dito Metall.
Register för ett 8ta fots Rörverk.

Kostnaden för ett sådant Instrument på Kongl. Theatern uppsatt, är Ett Tusende Riksdaler Banco. Stockholm d: 1 Augusti 1839
P.Z. Strand”

Kontraktet undertecknades i september samma år, men innehöll några förändringar jämfört med det första förslaget. Tanken att omfånget skulle vara från Contra F slopades troligen på grund av att de största piporna skulle tagit för stor plats så att orgeln skulle blivit för stor och tung att hantera på scenen. Det var viktigt att orgeln passade de golvluckor som fanns på scenen så att orgeln kunde hissas upp och ner samt även flyttas fram och tillbaka i kulisserna.

(Kungliga Teatrarnas arkiv – Teaterdirektionens korrespondens);
”Contract
1o) Herr Directeuren Strand förbinder sig att, för Kongl.Theaterns behof förfärdiga ett portatift Orgelwerk byggt i form af en Piedestal af 2 quadrater i längd och en i bredd, fodret enkelt orneradt af mahogeny målad furu, men alla fyllningar försedda med messingswäf, inwändigt betäckta med grönt taft.

2) Wid sammansättningen af detta Instrument iakttages i öfrigt:
a) att Claveret lägges på långsidan.
b) att Bälgen, som blir dubbel lägges öfver Instrumentet.
c) att trampningen bör kunna werkställas från begge de korta sidorne af instrumentet.
d) att Instrumentets storlek rättas efter det utrymme som emellan kulisserne å Theatern
finnes, så att detsamma må kunna begagnas så wäl å högra som wenstra sidorne.
e) att heltonerne i Claviaturen beläggas med ebenholtz och half- tonerne med elfenben.
Altsammans inom ram af swart poleradt träd.
f) att Instrumentet förses med ett godt Lås och dertill hörande nyckel; äfvensom med
jernyglor och lösa stänger af träd till det- sammas bärande.
3) Claviaturen uttages från grofva C. till trestrukna F. Intonation och Stämning blifwer
Orchester tonhöjd. Alla Pipor så wäl af träd som af tenn eller metall fastsättas så att
ingen rubbning å dem kan äga rum då Instrumentet flyttas.
4) Instrumentet kommer att innehålla följande Stämmor:
Vox Retusa, 8 fot, Piporna dels af träd och dels af tenn.
Rörflöjt, 8 fot, Piporna – do – do –
Gamba, 8 fot, från ostrukit C. till trestrukit F. Piporna lika med föregående.
Hohlflöjt, 4 Fot. Piporna af metall.
Fagott, 8 fot, Bass. Piporna af tenn.
Flöjt traversé, 8 fot. Diskant, Piporna af träd.
hwarjemte bifogas ett Pedal Bihang för 15 toner, hwartill Pedalen bör med lätthet kunna borttagas och åter fastsättas.

5) Detta Orgelwerk i alla hänseenden med omsorg förfärdigadt af stark och behaglig ton utmärkt samt lämpadt till Theaterbruk och Sammanspelning med Orchester, bör i fullständigt skick wara på Theatern till besigtning och profspelning upwisadt den 1. nästkommande Februari.

6) Som betalning härföre i ett för alt erhåller Herr Directeuren Strand en Summa stor Ett Tusende Riksdaler Banco, deraf en tredjedel betalas wid Instruments aflämnande och sedan detsamma godkändt blifwit en tredjedel d. 1 Februari år 1841, samt sista tredjedelen d. 1 Februari år 1842.

7) Herr Directeuren Strand förbinder sig att, utan särskild betalning, intill sistnämnda dag, answara för Instrumentets stämning, äfwensom för afhjelpande af alla sådane bristfälligheter derå, hwilka utan yttre wåld kunna uppkomma.

8) Intill dess det nya Instrumentet hinner blifwa färdigt, uplåter Hr Direktör Strand, till begagnande å Theatern, ett äldre Orgelwerk, utan att hwarken få detsamma eller för det hittils i lika ändamål begagnade, fordra någon särskild ersättning.

Stockholm sept 1839.”

Det äldre orgelverk som orgelbyggare Strand lånade ut som interimsorgel, stod kvar på Kungliga Teatern ända fram till 1842 då det besiktigades av organist Carl Torsell, Storkyrkan, Stockholm (Kungliga Teatrarnas arkiv – Teaterdirektionens korrespondens);

”På anmodan af Kongl: Theater Directionen har undertecknad besigtigadt det mindre Orgelwerk som af Orgelbyggaren Strand varit de sednare åren till begagnande vid Kongl: Theaterns Representationer upplåtit, och som skall vara Herr Grosshandlaren Schalin tillhörigt: Jag har dervid funnit att detta Orgelverk, såsom gammalt och förslitit, icke kan påräknas äga långvarigt bestånd, likasom detsamma, innehållande blott 4 swaga labial= och 1 Rörstämma, eger för swag Ton för att anses lämpligt eller fullkomligen ändamåls-enligt till begagnande å Kongl: Theatern. Emedan Piporna äro lösa, måste altid verket fara illa vid de täta flyttningarna, och betydliga reparations= och stämningskostnader i följd deraf blifva oundvikliga för hvarje gång instrumentet begagnas. Skulle frågan om detta werks inköpande för Kongl: Theaterns räkning väckas, anser jag detsamma i värde kunna nu uppskattas till högst 300 Rdl Bco. Stockholm d: 14 Maij 1842.

C Torssell Organist i Storkyrkan.”

Orgelbyggare Strand levererade den beställda orgeln i september 1843 och den besiktigades i oktober samma år (Kungliga Teatrarnas arkiv – Teaterdirektionens korrespondens);

”Sedan det af Herr Directeuren P.Z. Strand för Kongl. Theatern förfärdigade nya Orgelwerk blifvit lefvereradt och upsatt, hafva undertecknade, på anmodan af Kongl. Theaterns Direktion, derå anstält besigtning och hvarvid äfven profspelning derå företagit. Wi hafva dervid funnit samma Orgelverk vara, i öfverensstämmande med det derom uprättade Contract, fullständigt och med omsorg förfärdigadt, samt egande vacker och stark ton i de serskilda stämmorne; hvarvid Vi dock endast i afseende på Fagottstämman tro oss böra framställa den önskan att denna stämma må förses med starkare ljud för höjande af Instruments effect på det hela. Det i Contractets 4e punkt omnämnda Pedal Bihang finnes förfärdigadt, ehuru enligt en sednare öfverenskommelse, nu ej inpassadt, och hvarmed skall möta till dess behof af detsammas begagnande inträffar. I öfrigt anse Vi någon anmärkning mot det ifrågavarande Orgelverket ej ega rum.

Hvilket intygas, Stockholm d 24 October 1843
Joh Berwald, F M Forsberg, C Torssell”

Första delbetalningen för orgeln skedde vid leveransen i oktober 1843 till orgelbyggare Strand, vars orgelbyggeri just gått i konkurs. Eftersom Strand avled den 25 februari 1844 gick de två resterande betalningarna till Strands dödsbo (Kungliga Teatrarnas arkiv – Verifikationer).

Trots att den nya orgeln anpassats i storlek för att både passa på scen och att kunna flyttas runt, var det ett ganska stort besvär att hantera orgeln, vilket man kunde läsa om i flera tidningsartiklar i Gotlands Tidningar under åren 1858-1859, där piporglar kontra harmonier var en het fråga. Artikelförfattaren är anonym och den han går till angrepp mot, här kallad Tit., är orgelbyggare Karl Johan Pettersson på Gotland (1827-1861). Den nämnde Lindqvist är den gotlandsfödde orgelbyggaren Olof Niclas Lindqvist (1817-1885).

Från Gotlands Tidningar 1859 5:3
”Tit. talar widare om ”ett gammalt utslitet orgelpositiv från en theater i Stockholm.” Då här på landet ej finnes flere än ett orgelwerk, som är köpt från Kongl. Theatern i Stockholm, måste Tit. mena detta. Tit. är icke den man, som är competent att fälla en förkastelsedom öfwer ett orgelwerk, förfärdigadt af den störste och skickligaste orgel-byggare Swerige någonsin ägt, nemligen Pehr Zacharias Strand — död 1844. — Då Strand byggde detta orgelwerk till Kongl. Theatern, blef det af hela hofkapellet godkänt och är i denna stund ett mönsterwerk, icke det ringaste slitet, än mindre utslitet, och skall i en framtid, då både Tit. och dess melodier redan längesedan äro glömda, förswara sin plats och prisa sin mästare. Tit. har icke haft skäl att som felaktiga anse de nya bälgar, Lindqwist gjort; det wore mera önskligt om Tit. med lika stor omsorg gjorde dylika. Uppriktigt sagdt så är saken den: att, då detta orgelwerk hitkom från Stockholm, erbjöd sig Tit. att göra de nya bälgarne och iordningsätta piporna; men Tit. frånkändes detta uppdrag, hwilken i stället lemnades åt Lindqwist. Nu skulle Tit. harm öfwer det misslyckade försöket utbryta emot någon, och Lindqwist blef derför ett oskyldigt offer. Stenkumla socknemän hafwa för detta werk betalt 1.200 Rr Rmt och qwitto från säljaren, Hr Dannström, finnes i församlingens ägo. Detta werk war af Sweriges skickligaste orgelnist, Hr Gustaf Mankell, wärderadt till 2.000 Rr innan det såldes till Stenkumla och om derföre Tit., i stället för att kalla det ”gammalt” och ”utslitet”, lyckönskat Stenkumla socknemän till detta utmärkt wälgjorda werk, hade Tit. kommit sanningen närmare. Skälet, hwarför Kongl. Theaterstyrelsen sålde detta werk, är: att detsamma med sina 180 metallpipor war för tungt, att det knappast kunde flyttas med handkraft och då detsamma endast begagnades när choralmusik förekom i theaterpjeser eller operor — således ganska sällan — inköptes i stället en kabinettsorgel ( icke orgelmelodium såsom Tit. påstår) från Paris, såsom mera lätthanterlig. Tit. har icke någon heder af, att wilja kasta skugga på Lindqwists arbeten; ty att han, som en ärlig och samvetsgrann arbetare tillwinner sig mer och mer förtroende, bewisas bäst deraf, att han för närwarande har under arbete 3:e ser- skildta orgelwerk till Hogrän´s, Barlingbo´s och Ekeby´s kyrkor. Det bör ju snarare wara en glädje för hwarje infödd Gotlänning, att en landsman genom egen konstskicklighet och flit bringat sig upp till den ståndpunkt, hwarpå Lindqwist redan befinner sig”.

Från Gotlands Tidningar 1859 8:2-3
”Wid Operan Roberts sednaste representation å K. Theatern anwändes under kyrkoscenen i 5 akten ett orgelharmonium i stället för den hittills begagnade orgeln, och ehuru placeradt bakom fonden, ljödo dess toner ganska tydligt i den fyllda salongen. Det kan med lätthet bäras af 2 personer, då deremot till den förr begagnade orgelns flyttande å theatern ej mindre än 12 man måste anwändas.”

Orgelbyggare Strands orgel användes på Kungliga Teatern vid olika före ställningar med sakralt inslag. Den stod placerad på scenen eller i kulissen. Orgeln användes bland annat i följande operor;

* Den stumma från Portici, av Daniel Auber, opera i 5 akter.
* Robert av Normandie, av Giacomo Meyerbeer, opera i 5 akter.
* Profeten, av Giacomo Meyerbeer, opera i 5 akter.
* Lucretia Borgia, av Gaetano Donizetti, opera i 3 akter.

År 1857 beslöt Kungliga Teatern att köpa in en mindre kabinettsorgel som levererades från Dannströms försäljningsmagasin i Stockholm, och som var tillverkad i ek av Pariser fabrikation. Orgelbyggare Strands orgel togs omhand av Dannström som sålde den vidare till Gotland. När försäljningen genomfördes är inte klarlagt med det bör ha varit före november 1857, eftersom Kungliga Teatern då betalade hyra för en orgel till en musikhandlare Eduard Josepson på Drottninggatan 21 i Stockholm.

Orgelns försäljning till Stenkumla församling, Gotland
Enligt sockenstämmoprotokollet den 27/1 1856 i Stenkumla församling beslöts det;
”att i kyrkan uppföra ett Orgelverk och att gå i författning med en skicklig Orgelbyggare så att Orgelverket nu instundande sommar kunna bli anskaffat och uppfört. En kommitteé utsågs och uppdrogs åt att snarast göra sig underrättad om en i Orgelbyggnadskonsten Skicklig och pålitlig person, och med honom uppgöra om förfärdigandet och uppsättandet av orgeln.”

På sockenstämman den 6/6 1858 föredrogs konduktören och arkitekten Per Ulrik Stenhammars (Kungliga Över Intendents Ämbetet) uppgjorda ritning på strukturen för Stenkumla kyrkas nya orgelverk, vilken församlingsborna godkände. Ritningen finns bevarad i Överintendentens arkiv på Riksarkivet och är daterad den 30 juli 1858. På ritningen ser man längst ner ”gamla Orghuset” såsom den såg ut när den stod på Kungliga Teatern i Stockholm.

På sockenstämman den 27/12 1857 beslöts om att anskaffa och uppsätta orgeln under 2 års tid, så att kostnaderna skulle bli mindre betungande. Vissa sockenbor protesterade dock mot att arbetet med orgeln kanske skulle utföras på vintern på grund av dyrare kostnader med tanke på uppvärmning och kortare arbetstid, eftersom det då inte var ljust så länge på dagarna.

På sockenstämman den 25/4 1859 upplästes orgelbyggare Olof Niclas Lindqvist´s i Sanda upprättade kostnadsförslag till orgelstrukturen med tillkommande stämmor:

”Kostnadsförslag till kontract om ny Facad till Orgelverket i Stenkumla: 21 större pipor och 60 små 4 fots Octava af Zink med utledningskonduktorer 54 pipor. 16 fots Borduna af träd 12 pipor. Dagspenning 144 Rs, Zink 62 Rs, Lim och spik samt skrufvar 9, Bräder 36, plankor 3 Rs 32 öre, mathållning 144, Summa 398: 32 öre. Tillkom mer Octava Conuctörn m.m. 51:68. Total Summa 450 Rs Rmt.
De nya Stämmorna, som här ofvan blifvit omnämnda skola ock af honom förfärdigas och bälgarna förbättras. Tilläggande: Orgelverket skulle i medio af instundande Juni vara fullfärdigt så att dels återstående af Målaren kan medhinnas till midsommarsdagen, då Orgeln på öfrigt sätt kan invigas.”

Den 21/8 1859 fick Stenkumla församling avge en förklaring till konungens befallnings-havare på Gotland varför man inte utbetalat slutlikviden till orgelbyggare Lindqvist, som tvingats lagsöka församlingen eftersom ekonomin inte var ordnad innan arbetet påbörjades. Lindqvist fick så småningom betalt.

Under 1800-talet reparerades orgeln av orgelbyggare Lindqvist åren 1865, 1868 och 1872 enligt Stenkumla församlings räkenskaper. Även 1876 och 1910 har orgeln reparerats men av icke namngivna orgelbyggare.

Orgeln placerades 1859 på läktaren i Stenkumla kyrka. Läktaren revs omkring 1910 och orgeln flyttades ner på golvet till kyrkorummets nordvästra hörn. I samband med kyrkans inre renovering på 1950-talet flyttades orgeln till tornrummet, och klaviaturen flyttades från orgelfasadens mitt till norra kortsidan. Orgeln fick också elektrisk fläkt
vilket utfördes av orgelbyggare Olof Rydén, Stockholm.

Orgelbyggare Andreas Thulesius, Sanda, Gotland, utarbetade och utförde ett arbets-program den 16 november 1960, som innebar utökning från 6 till 9 stämmor med användande av en del av det gamla pipmaterialet, ny speltraktur, nytt spelbord, ny registermekanik, ny spelmekanik, nya luftkanaler och nytt orgelskåp med tak.

År 1985 lämnade orgelbyggare Johannes Künkel, Färjestaden, ett utlåtande och en arbetsbeskrivning, att ny orgel skulle byggas med användande av en hel del av det gamla materialet, främst träpiporna, och att det överblivna gamla materialet skulle magasineras. När orgelbyggare Johannes Künkel byggde den nya orgeln 1986 var det endast trästämman Subbas 16 fot (eg. Borduna 16 fot) som kom att användas från den gamla orgeln.

Inventeringen
En inventering av de gamla orgeldelarna som fanns magasinerade på prästgårds-annexets vind i Stenkumla församling utfördes av vår firma under juli månad 2003. På grundval av denna inventering kunde ett restaureringsförslag antas, med förbehåll att orgeln deponerades och sattes upp på läktaren i Sundre kyrka, Gotland.

Följande orgeldelar återfanns vid inventeringen;
* 2 stycken tureller från fasaden tillverkade 1859 med träatrapper som fasadpipor.
Totalt fanns plats för 8 pipfält med 5 pipor i varje fält, varav ett pipfält saknade pipor.
* 2 stycken gavlar till fasaden tillverkade 1859 utformade som en ram med spalje/
rutverk. Den ena gaveln hade en påspikad blåmålad pappskiva på insidan.
* Väderlåda i furu tillverkad 1843, rödmålad. Väderlådan var komplett med 6 sleifbanor
och tillhörande sleifer. Antalet toner var 54 stycken med omfånget C-f3=54 toner. En
pipstock var påbyggd med en extra sleif. Pipuppställningen för de 8 lägsta tonerna var
diatonisk och de var placerade 4 stycken i var ände på väderlådan. De övriga 46
piporna var placerade kromatiskt i mitten på väderlådan med diskanten till höger från
spelbordet räknat.
* 10 stycken svarta svarvade registerandrag, varav ett var av nyare tillverkning.
* 42 stycken täckta metallpipor, C-pipan märkt ”Rörfleut 8 fot Thiatern”. Hattarna hade
invändiga rör.
* 42 stycken öppna metallpipor, C-pipan märkt ”Fugara 8 fot Theatern”, de 12 största
hade stämringar.
* 42 stycken täckta metallpipor, C-pipan märkt ”Holfleut 4 fot Thiatern”. De 12 minsta
piporna saknades för att stämman skulle vara komplett. Pipornas hattar visade spår
efter rör, hålen var igenlödda.
* 12 stycken täckta träpipor, rödmålade.
* 1 stycken orgelbälg tillverkad 1843. Ett bälgbord och flera falter saknades. Ett bevarat
falter hade en pålimmad förstärkning av pergament med medeltida handskrift.
* 1 stycken trälucka tillverkad 1843.
* 1 registervälla av trä med armar av järn tillverkad 1859.
* 1 ”uppstigande sol” i trä från fasaden, tillverkad 1843 (jmf. ritningen från 1858).
Vad som saknades var orgelhusets bakvägg, sockelpartiet, klaviaturen, all mekanik,
samt ungefär halva pipverket och orgelpallen.

Restaureringen
Målsättningen med restaureringen var att återskapa orgelfasaden från 1859 samt att ge orgeln en klanglig status som respekterar orgelbyggare Pehr Zacharias Strands ideal, men också att den restaurerade orgeln skulle bli ett användbart gudstjänstinstrument. Restaureringen har utförts under 2006-2008.

Dispositionen
När orgeln kom till Gotland 1859 bör dispositionen ha varit densamma som i kontraktet mellan orgelbyggare Strand och Kungliga Teatern;

Vox Retusa 8 fot, Flöjt Traversé 8 fot Diskant, Rörflöjt 8 fot, Hohlflöjt 4 fot,
Gamba 8 fot från c, Fagott 8 fot Bas.

Orgelbyggare Olof Nicklas Lindqvist tillverkade en Oktava 4 fot i zink samt en Borduna 16 fot bas i trä. Om orgelbyggare Lindqvist gjorde några andra förändringar i dispositionen är inte känt. Enligt Pehr Borghs: Matrikel över landets kantorer m.fl (Norrköping 1889), innehöll orgeln 6½ stämmor 1889, och enligt Olof Holmbergs: Uppslagsbok för organister (Göteborg 1908), bestod orgeln av 6 stämmor 1908. Nästa uppgift om orgelns disposition härstammar från en inventering gjord den 1 juni 1949 av orgelkännaren Einar Erici, Stockholm. Då var dispositionen följande:

Principal 8 fot, Salicional 8 fot, Gedackt 8 fot, Fugara 8 fot, Rörflöjt 8 fot, Subbas 16 fot.

När orgeln byggdes om 1961 av orgelbyggare Andreas Thulesius fick orgeln följande disposition;

Principal 4 fot, delvis av gamla pipor
Gedakt 2 fot, ny stämma
Gedakt 8 fot, gamla stämman
Kvinta 1 1/3 fot, ny stämma
Fugara 8 fot, gamla stämman
Subbas 16 fot, stora oktaven gammal
Rörflöjt 4 fot, delvis gamla stämman
Principalbas 4 fot, ny stämma
Oktava 2 fot, av diverse gamla pipor

Vid orgelbyggare Johannes Künkels nybyggnation 1985 användes de 12 största piporna i Subbas 16 fot (eg. Borduna 16 fot) i den nya orgeln.

Med ledning av de gamla bevarade Strandpiporna, beslutades tillsammans med projektets kontrollant, Domkyrkorganist Claes Holmgren, Visby, att dispositionen i den restaurerade orgeln skulle bli följande;

Gedackt 8 fot, Rörflöjt 4 fot, Salicional 8 fot, Oktava 2 fot, Oktava 4 fot, Wallflöjt 2 fot.

Pipverket
Samtliga pipor har fått sina skador, mest i form av klämskador, åtgärdade där det behövts.

Gedackt 8 fot
Hela stämman är tillverkad 1843. Täckt stämma. Piporna C – H = 12 pipor är tillverka- de i trä, har smala labium och är rödmålade. Propparna saknar skaft. Skruvar har till- kommit på senare tid som hjälp till stämning och har kvarlämnats. Piporna c – f3 = 42 pipor är tillverkade i metall. På c-pipan finns ristat ”Holfleut 4, C, Thiatern” på både kropp och fot. Hattar och proppar är tätade med skinn. De 12 största metallpiporna har förstärkta fotspetsar.

Salicional 8 fot
Hela stämman är tillverkad 1843. Piporna C – H = 12 pipor lånas av Gedacktstämman. Piporna c – f3 = 42 pipor är tillverkade i metall. Samtliga pipor har lådskägg. Piporna
c – h = 12 pipor har stämringar. På c-pipan finns ristat ”Fugara 8, C, thiatern” på både kropp och fot. De 12 största metallpiporna har förstärkta fotspetsar. c-pipans kropp är vinklad 90 grader i mynningen cirka 6 cm. Mensuren är identisk med Gedacktstämman.

Oktava 4 fot
Nytillverkad med de övriga Strandpiporna som förebild.

Rörflöjt 4 fot
Hela stämman tillverkad i metall. Täckt stämma. Piporna C – f2 = 42 pipor är tillverka- de 1843, resterande 12 pipor är nytillverkade. På c-pipan finns ristat ”Rörfleut 8, Thiatern” på både kropp och fot. Hattarna är försedda med invändiga rör och är packade med skinn. Pipan e3 saknade hatt som har nytillverkats.

Oktava 2 fot
Nytillverkad med de övriga Strandpiporna som förebild.

Wallflöjt 2 fot
Konisk. Nytillverkad med de övriga Strandpiporna som förebild.

Stämning och intonation
Pipverkets intonation har inte rörts annat än på enstaka pipor som haft en karaktär som inte harmoniserat med de övriga piporna. Jämförande studier har under arbetets gång utförts på orgelbyggare Strands orglar i Rasbokil och Västra Ryd kyrkor, Uppland. Stämningen är liksvävig. Tonhöjden är 446 Hz.

Väderlådan
Tillverkad 1843, rödmålad med plats för 6 sleifer. Ventilerna har riktats och försetts med nya packningar bestående av 2 lager skinn. Pumpetpåsarna har nytillverkats av skinn. Sleifbanorna har planats och försetts med nya packningar. Pipstockarna har planats. Samtliga pipbräder har nytillverkats eftersom de saknades.

Klaviaturen
Klaviaturen har nytillverkats med omfånget C – f3 = 54 toner, med orgelbyggare Strands orgel i Rasbokils kyrka, Uppland, som förebild. Klaviaturen är placerad på orgelns baksida. Heltonstangenterna har belag av ebenholz, och halvtonstangenterna har belag av ben. Heltonstangenterna har också 2 tenntrådar inlagda tvärs över tangenten som dekoration. Klavbackarna är fanerade med mahogny.

Mekanik och traktur
Eftersom ingen mekanik eller traktur fanns kvar har allt nytillverkats, d.v.s. tryckar-pinnar, vippor, pumpettrådar, dragstänger, vinklar och registersvärd. Orgeln har ingen pedal.

Bälg
Orgelbyggare Strands bälg var i så dåligt skick att den inte kunde användas utan stora åtgärder. Bälgen var försedd med förstärkningar tagna från gamla pergamentskrifter. Bälgen har magasinerats genom Hoburgs församlings försorg. Ny enkelfaltad kilbälg har tillverkats med den gamla bälgen som förebild. Bälgen har placerats på golvet i norra kyrkbänken bredvid orgeln. Nytt väderrör av trä och regulator förbinder bälgen med väderlådan. Trampning finns ej på grund av brist på utrymme.

Fläkt
Orgelfläkten har placerats på golvet under orgeln.

Orgelhuset
Orgelhusets fasad har kompletterats efter ritningen från 1858. Jämförande studier har även gjorts på orgelfasaden i Ekeby kyrka, Gotland, vilken tillverkades 1860 av orgelbyggare Lindqvist efter samma ritning som till Stenkumla kyrka. De 2 sidotornen som fanns bevarade har kompletterats med ett pipfält med 5 pipatrapper i trä. Mellan tornen har en ny framsida tillverkats med nya ornament. De sidoväggar som orgelbyggare Lindqvist gjorde 1858 passade inte i Sundre kyrka utan alltför stora åtgärder. Sidoväggarna har magasinerats genom Hoburgs församlings försorg. Nya sidoväggar med spalje och ny bakvägg har tillverkats. Orgelhusets framsida och sidoväggar har beklätts med svart tyg på insidan. Bakväggen har luckor. Färgsättningen har gjorts med orgeln i Ekeby kyrka Gotland, som förebild. Måleriarbetet har utförts mycket noggrant av Jerry Jannehag Måleri AB, Gotland.

Fasadpiporna, som är utförda som halvrunda träatrapper, har folierats med bladaluminium.