Carl Wåhlström

Den här artikeln skulle från början bara handla om det forskningsfynd som jag och en släktforskarkollega gjorde under våren 2024, i vårt sökande efter orgelbyggaren Carl Wåhlströms sista tid i livet, och om hans enda bevarade orgel i Svinnegarns kyrka i Uppland. Artikeln ska ses som en sammanställning över vad som hittills (år 2024) är känt om orgelbyggaren Carl Wåhlström. Gesäller eller lärlingar har inte tagits med, de finns däremot beskrivna i den text om Carl Wåhlström som finns på Wikipedia, och där finns även mer detaljer om respektive orgel.

När vårt företag för 20 år sedan fick uppdraget att renovera Carl Wåhlströms orgel i Svinnegarns kyrka, hade vi inga större kunskaper om denne orgelbyggare. Eftersom han var relativt okänd för oss så ville vi utöka vår kunskap om honom. I den tillgängliga litteraturen som finns utgiven om orglar och orgelbyggare, finns Carl Wåhlström beskriven, men informationen om honom är inte fullständig. I slutet av 1780-talet verkar spåren upphöra efter honom och han anses i flera källor ha flyttat till Finland och även avlidit i Finland.

Som släktforskare sedan många år, så började sökningen på olika genealogiska sidor på Internet. Vi fick kontakt med en släktforskarkollega, Yvonne Korn, som visade sig vara ättling till denne orgelbyggare. Carl Wåhlström var hennes morfars morfars morfars far. Vi kunde dela fakta med varandra om denne man men även hon var okunnig om var och när Wåhlström hade avlidit.

Carl Wåhlström

Carl Wåhlström föddes 14/3 1736 ”kl 12 om natten” i Snatrabodarna i Västlands församling i norra Uppland, enligt församlingens födelsebok. Han var det 5:te barnet i familjen av totalt 10 barn. Föräldrarna var Anders Vålström (flera olika stavningar av efternamnet förekommer) och Cicilia Törnros. Fadern Anders var organist i Västlands församling och han såg till att Västlands kyrka fick en ny orgeln 1747 av orgelbyggare Olof Hedlund. Detta orgelbygge tog enligt Västlands församlings kyrkoräkenskaper 12 veckor att uppföra i kyrkan under sommaren 1747. För den då 11-årige Carl måste detta orgelbygge ha varit mycket spännande att följa på nära håll. Om han fick vara delaktig på något sätt är inte känt, men kanske var det detta orgelbygge som väckte hans lust till att utbilda sig till orgelbyggare. Inte långt ifrån Carls barndomshem fanns 2 orglar byggda av Johan Niclas Cahman, nämligen orglarna i Österlövsta kyrka och Leufsta Brukskyrka, samt den av Olof Hedlund nybyggda orgeln i Tierps kyrka, som säkert gjorde stort intryck på den unge Carl. Även i de närliggande kyrkorna i Karlholms Bruk och i Älvkarleby fanns det intressanta äldre orglar, den senare byggd av Daniel Stråhle.

Carl Wåhlström kom till Stockholm för att lära sig orgelbyggeri hos orgelbyggarna Jonas Gren och Petter Stråhle. Enligt en tidningsartikel i Inrikes Tidningar från den 18/11 1765 sid 2, hade Carl varit hos Gren & Stråhle under 14 års tid, vilket innebär att Carl kommit till Stockholm 1751. Abraham A:son Hülphers anger däremot i sin bok ”Historisk Afhandling om Musik och Instrumenter/1773” att Carl kommit redan 1750.

Efter att både Jonas Gren och Petter Stråhle avlidit under våren 1765 med 5 veckors mellanrum, övertog Carl Wåhlström deras verkstad och privilegium. Enligt husförhörslängderna för Kungsholms församling i Stockholm är Carl boende på Kvarteret Wattuormen No 51. I tidningsartikeln från 1765 kallas Carl för ”en äfwenledes skickelig Orgel-Byggare, som gjordt sig bekant, uti alt det, som af en grundelig och förfaren Orgel-Byggare fordras”. Enligt samma artikel hade Carl också haft tillfälle att vara med vid alla de orgelverk som orgelbyggarna Gren & Stråhle byggt och monterat upp både inom och utom riket.

Carl gifte sig i Stockholm 1766 med prästdottern Ingeborg Margareta Högström (kallas också Inga Margareta), vilket noterades i Inrikes Tidningar den 1/9 1766 sid 4. Den 22/7 1770 i Kungsholms församling föds sonen Pehr, döpt till Petrus. Efter 1770 går det inte längre att spåra Carl Wåhlström eller hans familj i kyrkböckerna i Stockholm. Visserligen finns det en Directeur Petter Wåhlström registrerad på No 51 i Kvarteret Wattuormen i Kungsholms församling den 31/8 1774 i husförhörslängden, vilken kan vara vår Carl. Det är rätt adress men fel förnamn. Stämmer denna uppgift så hade Carl Wåhlström alltså återkommit till Stockholm 1774 efter sina arbeten i Finland.

När Carl Wåhlström tog över Gren & Stråhles privilegium och verkstad 1765 var den redan svårt skuldsatt, enligt en artikel i Posttidningar från den 18 april 1765 sid 2. År 1769 blev Carl Wåhlström och hans hustru delgivna en offentlig stämning av Stockholms Rådhusrätt gällande en avträdes-, företrädes- och boskillnadstvist mellan makarna Wåhlström och deras Borgenärer. Ärendet hade blivit vilande orsakad av att paret Wåhlström ”begifwit sig här ifrån orten, utan at om deras wistande någon underrättelse kunnat erhållas”, enligt den tidningsartikel som publicerades i Post Tidningar den 15/1 1789, sid 4. Om inte någon av parterna hörde av sig, skulle ”målet ansedt såsom afgjordt, och handlingarne komma att afskrifwas och bortläggas”, vilket förmodligen skedde. Denna situation hade säkert påverkat paret Wåhlström att lämna Stockholm.

Listan över Carl Wåhlströms kända arbeten visar att han arbetade i Finland i slutet av 1760-talet samt i början av 1770-talet. Under resten av 1770-talet finns det knapphändiga uppgifter om arbeten som Carl Wåhlström skulle ha utfört. Han var kvar en tid i Finland och arbetade, men det finns inga uppgifter om hur länge han var kvar där. Han kan också ha återvänt till Sverige men det finns inga uppgifter om utförda arbeten under den här tidsperioden i Sverige. Slutligen kvarstår frågan, hur länge levde Carl Wåhlström? När och var dog han?

Kända arbeten (länsbokstav inom parentes):

För mer detaljer om respektive orgel hänvisas till Wikipedias text om Carl Wåhlström.

1762 Västland(C), sotning och reparation

1765 Vallby(C), ny orgel

1765 Råneå(BD), ny orgel, gesällen Olof Schvan satte upp orgelverket i kyrkan under 28 dagar

1767 Tövsala/Taivassalo (Finland), ny orgel, tillsammans med Olof Schvan

1767 Rimito/Rymättylä (Finland), ny orgel, tillsammans med Olof Schvan

1768 Ilmola/Ilmajoki (Finland), ny orgel, tillsammans med Olof Schvan

1768 Tierp(C), flytt av orgel

1768 Borås(P), reparation, utfört av Olof Schvan

1769Svinnegarn(C), ny orgel

1769 Julita(D), ny orgel

1771 Avtal sluts med Vasa/Vaasa(Finland) om ny orgel

1772 Helsingfors, Ulrica Eleonora (Finland), ny orgel

1772 Fredrikshamn, Mariakyrkan (Finland), tillverkning av öververk

1775 Påbörjar arbetet med orgeln till Vasa/Vaasa(Finland), samt byggnation av ny orgelläktare

1781 Närpes (Finland), nedtagning, reparation, uppsättning

1783 Vasa/Vaasa, Korsholm, S:ta Maria (Finland), ny orgel

1784 Jakobstad (Finland), flytt och reparation av en orgel från Vasa/Vaasa (Korsholm) till Jakobstad

1785 Brahestad/Raahe (Finland), ny orgel

1789 Rasbo(C), renovering, stämning

1789/1790 Vaksala(C), reparation

Abraham Hülphers nämner i sin bok att Carl Wåhlström reparerat i Klara och Katarina kyrkor i Stockholm. Detta skall ha skett före 1773 eftersom boken utgavs detta år. Men i skrivande stund (år 2024) är det oklart om Carl Wåhlström gjort det i egen regi, alltså efter 1765, eller som anställd av Gren & Stråhle, alltså före 1765. Även den reparation som nämns på Wikipedia, att Carl Wåhlström skulle ha reparerat orgeln i Storkyrkan, känns osäker, då det bara nämns att reparation har gjorts på 1760-talet. Hülphers nämner också i sin bok att Carl Wåhlström skulle ha byggt en ny orgel i Östre Borg. Var den orten eller kyrkan ligger är ännu oklart.

Orgeln i Svinnegarns kyrka, Uppland. Carl Wåhlströms enda bevarade orgel i Sverige

Byggd 1769. Kontraktet med Svinnegarns församling finns bevarad i Sockenstämmoprotokollsboken på

Uppsala Landsarkiv, och är daterat den 27 September 1766. Carl Wåhlström skriver att han skulle ha orgeln färdig till Mickelsmässotiden påföljande år 1767, d.v.s. runt den 29 september, men så blev det inte. Slutlikviden erhöll Carl Wåhlström den 7 Mars 1769, vilket han kvitterat på kontraktet med sitt sigill. Kostnaden var 6000 Daler Kopparmynt.

Omfång: C – c3 = 49 toner, bihangspedal C – g0 = 20 toner.

Disposition: Gedackt 8 fot Octava 2 fot

Principal 4 fot Scharff 3 chor, utbytt 1846 till Fugara 8 fot av Pehr Olof Gullbergson

Spetz Fleut 4 fot B/D Trompet 8 fot B/D

Quinta 3 fot Trompet 4 fot B

Orgeln är enkel och klassisk i sin uppbyggnad. Den är välgjord och konsekvent uppbyggd med piporna uppställda i tersuppställning. Den är ett genomtänkt kvalitetsbygge. Orgelpiporna är välgjorda av en duktig pipmakare. Det syns tydligt att det är en erfaren orgelbyggare som byggt orgeln i Svinnegarns kyrka. Enligt

Juhani Martikainens bok ”Orglar i Finland från tiden 1600-1800”/1999, var Carl Wåhlströms orglar starkt intonerade.

Carl Wåhlström har använt sig av en klaverstämpel som klistrats på tangentens kortsida, i form av en liggande fransk lilja. Mer om detta går att läsa i ”Svenskt Klavikordbygge 1720-1820”/Eva Helenius-Öberg/ 1986. Ett registerandrag på vänster sida om spelbordet är vakant. På registerskylten brukade man förr oftast skriva ”Vacant”, ”Stum” eller ”Noli me Tangere” (=Rör inte vid mig). Carl Wåhlström valde i Svinnegarn att istället skriva ”Saxifraga” vilket är en växtfamilj, t.ex. Skuggbräcka och Mandelblom. Varför han valt detta namn och om det betyder något speciellt, finns det ingen kunskap om för närvarande. Till höger om spelbordet sitter ett litet andrag i smide för kalkanten, format som ett hjärta.

Nya forskningrön

Under våren 2024 när vi återigen arbetade med orgeln i Svinnegarns kyrka, blev det aktuellt att igen undra vart Carl Wåhlström hade tagit vägen på ålderns höst och var han kunde tänkas ha avlidit. Att personforska har under de senaste åren blivit allt lättare, då de ledande stora aktörerna inom släktforskning som t.ex. ArkivDigital och Ancestry, har utökat möjligheterna till att söka personer i flera olika register och på flera olika sätt.

Vi gjorde nu nya sökningar på Carl Wåhlström men det gav inte någon mer information än det vi visste tidigare. Fokus lades istället på Wåhlströms hustru, Ingeborg (kallas Inga) Margareta Högström. Efter giftermålet med Carl i Stockholm 1766 och födseln av sonen Pehr 1770 i Stockholm, fanns det en lucka i källorna för henne fram till mantalslängderna i Stockholm 1810 där hon redovisas som änka, och hon dör sedan 1812 i Storkyrkoförsamlingen i Stockholm.

Nya sökningar gjordes nu på hustrun, och efter flera försök med olika stavningsvarianter av hennes namn blev det napp. Hon återfanns tillsammans med sonen Pehr boende hos sin far, prosten Pehr Högström, i hans hushåll i Skellefteå landsförsamling i Västerbotten. Dit hade hon och sonen flyttat redan 1771.

Inga Margareta Högström hittas därefter i Lycksele församling i Västerbotten, som inneboende i Pastor Eric Lindahls hushåll. Pastorsfamiljen Lindahl var Inga Margaretas bror Pehr Högströms svärföräldrar, och dit hade hon troligen flyttat då fadern Pehr Högström dött 1784 eller då brodern Pehr Högström, komminister i Skellefteå, dött 1790. Inga Margareta hittas slutligen också i Åsele församling i Västerbotten, nu inneboende i Prästgården. Hit hade hon flyttat antingen i slutet av 1790-talet eller i början av 1800-talet. Och här blev det äntligen utdelning i informationsflödet.

Hon angavs ha flyttat ifrån Åsele 1803, troligen till Stockholm, och hon hade blivit änka 1790. Längst till höger i husförhörslängden fanns en svårtydd anteckning, men där framgick det ändå att Inga Margareta hade varit gift med Orgelbygg. Direkt. Carl Wåhlström.

Äntligen fick vi ny information om Carl Wåhlström. Han hade alltså avlidit 1790 men var? Nu hörde vi av oss igen till släktforskarkollegan Yvonne Stenberg (f.d. Korn), Carl Wåhlströms ättling. Hon blev naturligtvis jätteglad över denna nyhet och nu kunde hon fylla i några fler luckor i sitt släktträd. Men frågan kvarstod ändå, var hade Carl Wåhlström avlidit?

Så sent en kväll kom det ett mejl från Yvonne:

Fick blodad tand i sökningen efter Carl igen, och jag fick napp på honom nu via Arkiv Digital. Han dog inte alls i Finland – utan i Vaksala! Han dog 25 nov 1790 i Norrhällby i Vaksala, där hans syster Anna Maria bodde just då, och begravdes 3/12.

Fantastiska nyheter! Efter att i många år trott att vi aldrig skulle få reda på hur det gick för Carl Wåhlström, så fick vi nu svaret: Han dog inte i Finland utan i Sverige, och i Norrhällby i Vaksala församling, Uppland,

min egen hemförsamling under många år.

Vad hade Carl Wåhlström gjort i Vaksala? Jo, han hade lagat blåsbälgen i orgeln under 1789/1790, och dessförinnan hade han reparerat och omintonerat orgeln i Rasbo kyrka, Uppland, 1789. Kvittensen för arbetet i Rasbo plockade släktforskarkollegan Yvonne fram, vilken finns bevarad i Rasbo Kyrkoarkiv på Landsakivet i Uppsala, och Wåhlström hade kvitterat med sitt eget sigill. Han hade använt samma sigill som sin läromästare, Jonas Gren, men med sina egna initialer, C W.

Det återstår fortfarande en hel del att forska fram om Carl Wåhlström, i synnerhet var han befann sig och vad han gjorde under åren på 1770-talet samt även mellan åren 1785-1789. Men nu vet vi i alla fall att han inte dog i Finland, tack vare våra och framförallt Yvonne Stenbergs släktforskarinsatser. Tack Yvonne.

Monica Svenske

Orgelbyggare Tomas Svenske AB

Källor:

Yvonne Stenbergs (f.d. Korn) släktforskningsresultat

Sveriges Släktforskarförbund/Anbytarforumet RÖTTER

Kyrkoarkiven för de ovan nämnda församlingarna/Arkiv Digital/Riksarkivets Digitala Forskarsal

Kungliga Bibliotekets digitaliserade tidningar

Historisk Afhandling om Musik och Instrumenter/Abraham A:son Hülphers/1773

Olof Hedlund Orgelbyggare/Birger Olsson/1998

Svenskt Klavikordbygge 1720-1820/Eva Helenius-Öberg/1986.

Orgelinventarium/Erici-Unnerbäck/1988

Orglar i Finland från tiden 1600-1800/Juhani Martikainen/1999

Wikipedia/Carl Wåhlström

Bild 1: Orgeln i Svinnegarns kyrka, Uppland. Foto: Tomas Svenske.

Bild 2: Andraget för Kalkanten, foto: Monica Svenske.

Bild 3: Klaverstämplar, foto: Monica Svenske.

Bild 4: Vakanta registerandraget ”Saxifraga”, foto: Monica Svenske.

Bild 5: Pipverket, foto: Monica Svenske.

Bild 6: Utdrag från Dödboken 1790, Vaksala Kyrkoarkiv/Riksarkivets Digitala Forskarsal.

”Död 25 November, begravd 3 December, Orgel Byggaren Hr Carl Wåhlström, 56 år gammal,

boende i Norrhällby, dödsorsak: Slag.”

Bild 7: Rasbo Kvittens med Carl Wåhlströms sigill, Vaksala Kyrkoarkiv/Riksarkivets Digitala Forskarsal.

Bild 8: Bildbehandlat sigill från kvittensen i Vaksala kyrkoarkiv. Här i svartvitt, originalet är i rött lack, Vaksala Kyrkoarkiv/Riksarkivets Digitala Forskarsal. Bildbehandling av Christoffer Svenske.

Bild 9: Jonas Grens sigill från boken ”Svenskt Klavikordbygge 1720-1820/Eva Helenius-Öberg/1986.